Direktlänk till inlägg 28 mars 2015
Känslan när ens, så kallade, bästa vän byter ut en, lika snabbt som man knäpper med fingrarna, över ett urlöjligt bråk, om man ens kan kalla det för de.
Det gör ont i själen att tänka på det, att efter 18 år som vänner, så är det ändå så lätt att byta ut någon.
Jag vill inte tänka på det, men det är svårt, jag vet inte vars jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska göra, jag har ingen att prata med, jag bara, är.
Plötsligt framstår han som en gudars like - just som han skall sätta sig brwvis dig, alldeles intill, och jag ser digviska ömt och förälskat brista ut i skratt - men i mig slår hjärtat bultande som ville det spränga bröstet; möter jag din blick...
Ibland undrar jag hur fan man kan bli så vansinnig, jag förstår det inte, och över dom minsta småsaker egentligen. Men ja, så kan det gå när ens humör inte är på topp då sömnbrist råder och vissa människor i ens närhet beter sig som världens douche...
Det är svårt att skriva ner ens känslor.. Jag vet inte riktigt vad jag känner.. Ledsen? Besviken? Jag vet helt ärligt inte, det enda jag vet är att jag inte mår bra. Jag har ingen jag kan prata med om det här. Jag minns inte sist jag var gl...
Nu blir det att gå och lägga sig, är alldeles för arg och trött för att vara vaken. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|